”Våren 2015 ser jag en utställning om Paula Modersohn–Becker på Lousiana (Museum). Där och då startade min fascination för teckning. Jag kommer såväl ihåg hur jag förvånat upptäcker hennes förenklade former och att hennes sätt att teckna skiljer sig från det jag fått lära mig. Hon använder sig av ljuset och mörkret och tecknar förenklade former. Inte som idag med en massa detaljer men väl så effektfullt. Jag blir förälskad i Paulas sätt att teckna men även i Helene Schjerfbecks.

Vid den här tiden går jag på Idun Lovén i Stockholm och börjar bygga skulpturer utifrån det gamla sättet att teckna. Resultatet blir minimalistiskt och snart är hela mitt bildspråk förenklingar av verkligheten. […]. Nuförtiden tecknar jag digitalt på datorn. Bekvämt och tillgängligt men inte tekniskt enklare. […]

Teckning får mig att förstå vad jag jobbar med, en slags dokumentation över upplevelser, som en bilddagbok.[…] Så tack Paula, tack Helene för att ni visat mig vägen till det gamla som jag gör om till mitt.”